Intervju med fystränare Finn

Med försäsongen avslutad och seriepremiären för dörren tänkte vi ta pulsen på Finn Persson, en av de stora eldsjälarna i Djurgården Bandy. Ungdomsansvarig och den kanske enskilt största anledningen till att ungdomsbandyn i DIF efter att i många år lyst med sin frånvaro nu blomstrar. Utöver att vara spindeln i nätet på ungdomssidan är Finn också fystränare för A-laget och det är den delen vi tänkte fördjupa oss i idag.

Vem är Finn Persson
Ja säg det… snart 36 år, studerar på masterprogrammet på Gymnastik- och idrottshögskolan, och har sedan tidigare en kandidat från samma lärosäte. I övrigt så är jag förhoppningsvis en uppskattad figur inom DIF Bandy.

Din bakgrund inom bandyn
Kortfattat så började jag spela bandy i Spånga/Bromsten (SBBK) när jag var… 7-8 år kanske och spela där fram till gymnasiet då jag flyttade till Ljusdal. Spelade med SBBK under några säsonger efter gymnasiet, och började spela med Djurgården när DIF och SBBK samarbetade under några säsonger. När SBBK och DIF gick skilda vägar så blev jag kvar i Djurgården när laget flyttade hem till Östermalms IP och nu har jag samlat på mig 10? 12? Säsonger i DIF. Något i den stilen i alla fall. Den egna spelarkarriären avslutade jag för cirka 1,5 säsong sedan så nu är det bara fullt fokus på att vara tränare.

Intresset för träning, har det alltid funnits?
Nej! När jag var yngre avskydde jag fysträning. Helt ärligt så är jag nog kanske den sämst tränade spelaren som någonsin studerat på Ljusdals bandygymnasium. Men i början av 20-årsåldern blev det en helomvändning då jag började träna som f-n istället vilket där och då ledde till en ätstörning, vilket såklart inte var direkt lysande. Det har jag dock återhämtat mig ifrån och intresset för träning blev kvar så numera studerar jag träning till vardags på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm.

Vad har fokus legat på i år?
Framför allt hjärta och lungor, alltså uthållighet. Det var något som vi identifierade efter förra säsongen att vi kanske inte riktigt orkade i 90 minuter i alla matcher. Samtidigt så blir det ganska tråkigt att bara gnugga uthållighet så vi har försökt väva in en hel sprinter och hopp i träningen.

Hur ser den fysiska statusen ut på spelarna i år jämfört med tidigare?
Bättre än förra säsongen, men det ska den vara också i och med att vi har vetat om i vilken serie vi ska spela i sedan säsongen 23/24 tog slut. Så en tre-fyra månader längre förberedelsetid har vi mått bra av. Sen ska såklart jobbet göras också, och det tycker jag att vi har gjort.

Någon som sticker ut? Starkast, snabbast? 

Mest all-round är Alexander Heinhagen. Han ligger bra till både när det kommer till uthållighet, snabbhet och explosivitet. Även Pontus Nordenfors är väldigt bra tränad. Några som är riktigt explosiva är Johan Hannegård och Elias Engholm, och även Melker Holmberg har visat att han har en hel del snabba muskelfibrer. Starkast är lite svårare att bedöma i och med att spelarna kör styrketräningen på gym på egen hand. Det man kan säga att vi har några som är starka, till exempel lagkaptenen Lukas Tidetorp, men vi har inga som Johan Nilsson eller Jonas Idlund när de spelade för ett antal år sedan, och som alltid var (med marginal) starkast.

Hur bibehåller man fysträningen under säsongen? Kommer ni göra något annorlunda i år? 

Under säsong så tränar spelarna på is två till tre gånger i veckan plus matcher, så det blir inte jättemycket tid över till ren fysträning. Det viktiga som jag ser det är att driva upp intensiteten på isträningarna. Förra säsongen så tränade de ett eget fyspass i veckan på egen hand där fokus var på korta intervaller i hög intensitet, snabbhet och explosivitet, och det kommer vi inte att skruva något på den här säsongen, utan det fortsätter vi med.

Till sist några snabba antingen eller…
Gymmet eller spåret
För egen del gymmet (underskatta aldrig vikten av bänkpress), däremot så har jag inga moraliska problem att låta spelarna springa backintervaller i spöregn. Inomhus eller utomhus
Jag vill att spelarna ska få spela i så bra yttre förutsättningar som möjligt. Utomhus har sin charm, men jag föredrar inomhus. Genombrott eller urvändning
Hur kan man inte gilla en vältajmad urvändning? Haha, f-n vad tur att jag har lagt av, jag måste ha varit bedrövligt tråkig och destruktiv att titta på. Bara en massa urvändningar!
Tack Finn för en trevlig pratstund och stort lycka till med ungdomslagen i vinter.
Vi ses på ÖIP!